Tja ba, tjena... Hallå!

Det var länge sedan.

Det har varit påsk, och våra två hundar kämpar för att hitta en bra tillvaro tillsammans.

Mitt liv går framåt. Dag för dag. En dag efter den andra.

Jag går till arbetet nästan varje dag.

Vi åker till vårt hus på landet nästan varje helg.

På lördag skall vi gå på fest för första gången sedan oktober.

Det blir nog roligt.

Lite jobbigt också. Jobbigt att ta sig upp och iväg. Du som varit tröttare än trött vet vad jag pratar om.

Det lockar att bara sitta hemma och gosa med hundarna hur roligt det än låter att gå på fest. Lite motsägelsefullt kanske, men det är så det känns.

Inget roligt blogginlägg. Det är väl det som gör att jag inte skriver längre.

Vem faan vill läsa detta?

Avundsjuk

Det har inte varit helt lätt för Katla att få hem sin syster.

Hon har morrat och bråkat för att visa att det är hennes saker, hennes sängar, hennes husse och framför allt HENNES matte.

Jag har nästan inte fått röra Lilla My utan att Katla har kommit och domderat.

I dag har det gått fem dygn sedan hon kom till oss och i går började Katla ge sig lite.

I dag ligger de och sover i min famn tillsammans för första gången.

Jag var lite bekymrad i början av veckan. Tänk om inte de kommer gilla varandra ? Tänk om Katla aldrig kommer acceptera sin syster?

Men det kanske tar några dagar att ta in en ny i flocken.

Jag vet ju så lite om hundar, försöker bara använda sunda förnuftet.

Katla och Lilla My

Jag och Jonny är verkligen impulsmänniskor.

I dag åkte vi till Örbyhus och köpte Katlas syster Lilla My.

Vi blev så förälskade i henne när vi hämtade Katla i Januari och i går när jag fick höra att My fortfarande var till salu så blödde mitt hjärta,

Jag tänkte på henne hela natten och när jag berättade det för Jonny i morse så sa han direkt att vi skulle köpa henne.

Sagt och gjort.

En timme  senare satt vi i Ullens kök och skrev kontrakt, och nu är vi hemma i huset med båda våra prinsessor.

De har busat och lekt och nu sover de inlindade i varsin filt.

Välkommen till oss Lilla My

Nä, nu är det dags igen.

Nu måste jag ta tag i mitt liv och i min vikt igen.

Jag skall inte äta någon superdiet, ingen LCHF, 5:2 eller räkna kalorier.

Jag skall ” bara” försöka bli sockerfri, käka mindre fett, mer grönsaker och fullkorn.

Dra ner på mackor och snabbmat.

Ingen stor grej.

Får se om det gör resultat på vågen.

Vore sjysst om jag kom i min 1200kr bikini i sommar, samt mina fina sommarklänningar.

Jag behöver inte vara trådsmal, men som det är nu så känner jag mig inte hälsosam.

Min onda kropp kunde säkert bli mycket bättre om jag inte skulle väga så mycket.

Mina onda fötter skulle också må bättre.

1 kg övervikt blir 7 kg på knän och fötter.

Det skulle vara awesome om man kunde jobba en dag och sedan slippa sitta i soffan med värk hela kvällen.

Jojobantaren is my middlename.

Gick ner 28 kg mellan hösten 2012 och våren 2015.

Nu har jag gått upp allt utom två kilo.

Häpp!

Fortvaregjort!

Att jag slutat röka är kanske också en bidragande orsak till detta, samt att jag mår skit psykiskt. 

Ångesten lägger sig som fysiska kilon på min kropp.

Orken att tänka på vad jag stoppar i mig finns egentligen inte, men nu jäklar skall jag göra ett försök i alla fall.

Jag vet ju hur man gör för jag har gjort det förr 

Kom igen Maggan, kom igen!!!

Snälla, snälla, snälla, snälla......

Kan det inte bli vår nu?!

Jag vill inte ha vinter mer.

Snön skall bort nu.

Snart är det påsk. Ska vi pulsa runt i snön då?

Nä, då vill jag vårstäda i Hållen.

Sätta upp paviljongen, gödsla syrénhäcken, hänga upp trädgungan, plantera blommor....

Vill inte ha mer vinter nu.

”Gumman Tö, Gumman Tö

Kom hit och töa bort all snö”.

Kom igen!

Alla tillsammans!

”Gumman Tö, Gumman Tö

Kom hit och töa bort all snö”.

Fyra år mellan bilderna

Så här såg det ut på bloggen den 9 mars 2014.

Första våren i vårt nya hus.

Så här ser det ut i dag.

Älskade unge💕

I går fick du din andra stroke på bara ett par veckor.

Den här jävla cancern kan fara åt helvete nu, tycker jag.

Mitt vackra barn skall inte behöva lida mer.

Du är bara 23 år.

Du skall jobba, festa, älska, resa.

Inte åka in och ut på sjukhus, mista  synen på ditt öga, åka ambulans, sova på strokeenheten, vara inlagd på onkologen var och varannan vecka, äta cytostatika och andra starka mediciner.

Om jag bara kunde byta med dig så skulle jag göra det på en grisblink, det vet du.

Älskar dig till månen och tillbaks.