Blodad tand

Efter den här tatueringen fick jag lust att göra fler.

Det gjorde ju inte ens ont att tatuera sig på armarna.

Som gammal bokmärkssamlare kanske jag vill göra en av mina gamla favoriter på armen.

Kanske den här:

Eller den här:

Eller de här knasiga:

Så bra som det kan va'

I går flyttade vi ut till Hållen. Lämnade vår lilla trea i stan och flyttade ut till vårt hus på landet.

Somnade som en stock i soffan i gårkväll och sov som en klubbad hela natten i sängen, sedan jag vinglat mig upp när Jonnys skitfilm var slut.

I dag har jag vaknat sakta.

Druckit två koppar kaffe i soffan, ätit två ägg, packat upp mina kläder och nu skall jag stryka dukar.

Vädret är mulet och 16 grader så jag känner ingen panik att jag måste ut och slänga mig i en solstol.

Jonny jobbar hemma på övervåningen och sonen sover fortfarande.

Han sover mycket nu, cellgifterna tar på krafterna.

Vi har så bra vi kan ha det just nu. Tre veckor till nästa behandling.

Har du vägarna förbi eller vill du bara komma och hälsa på utan anledning så är du välkommen.

Vi skall inte åka någonstans i sommar så hör gärna av dig om du vill göra en utflykt till Norra Uppland.

Så blev det

Jag gjorde en tatuering i går.

Har tänkt på det länge men inte vetat vad jag skall skriva.

Nu kändes den här texten självklar.

Den blev lite större än vad jag först hade tänkt mig men jag kom på att jag vill att den skall synas väl när jag tex hälsar på någon.

Jag är jättenöjd.

 

 

I dag händer det grejer...

...spännande grejer.

Men jag tänker inte säga vad...

...ännu.

Här kommer en ledtråd!

 

Midsommaren som var.

Text är överflödig så jag bjuder på bilder istället.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack alla som kom och förgyllde vår middommarhelg.

Tack!!

Tack till alla er som hör av er till mig/oss på telefon.

Tack till er som skickar små hjärtan på FB.

Tack till dig som skriver en liten kommentar på min blogg.

Tack till dig som skriver privata små meddelanden på messenger.

Tack för ert stöd.

Det betyder mer än ni förstår.

Var inte rädda, ni kan inte fixa detta och det förstår vi.

Men för varje litet hjärta så vet vi att det finns de som bryr sig.

Tack för det!

Puss!

 

Vad skall jag känna?

Jag sitter på Onkologiska avdelning på Akademiska sjukhuset.

Jag sitter bredvid min son som får cytostatika inpumpad i blodet.

Jag sitter här och tänker på att nu får de där djävla tumörerna så de ska försvinna.

Jag känner ångest bara av att vara här på sjukhuset, det är ju här som alla hemska svar har meddelats så det är väl inte så konstigt att man inte gillar stället.

Jag är tom i skallen och tårarna hänger precis, precis bakom ögonlocken.

Det är så ångestfyllt att vi ens måste vara med om detta.

Drömmer jag?

Sitter jag verkligen här på sjukhuset denna vackra sommardag?

Jonny ringer och vi planerar inför midsommar. Kommer det bli midsommar i år också?

Klart det blir! Det känns bara så futtigt, betydelselöst och jobbigt.

Snart är vi klara här.

Det var bara två timmar i dag. I morgon och på torsdag skall han få cellgifter i åtta timmar.

Onkologens hårdaste cellgiftsbehandling.

Vad skall jag känna? Jag vet inte.

Jag vill bara ta honom i min famn och springa härifrån...