Snart är julen här...

Det blev en annorlunda advent i år.

Inget är sig likt men ändå är allt PRECIS som vanligt.

Jag har gjort adventsfint både här hemma och i Hållen, precis som vanligt.

Jag har gjort en julklappslista, precis som vanligt.

Planerat maten, precis som vanligt.

Planerat julen, precis som vanligt.

Vi kommer att vara i Hållen och fira jul.

Svärfar kommer och flickvänner kommer.

Calle och Agnes kommer upp på juldagen.

Vi skall pynta både ute och inne så att det ser ut som att både Tomten och Barnen i Bullerbyn bor där, som vanligt.

Allt är precis som vanligt men ändå är inget sig likt.

Det är svårt att uppbringa julstämningen i år, men jag skall göra ett tappert försök i dag genom att julbaka och lyssna på julmusik.

Draken

I går kom analysen av Draken, tumören som satt i min sons kropp.

Det var, som de trodde, en elakartad tumör.

Den var fin,  inkapslad och hade inte hunnit tränga ur väggarna med några metastaser ännu.

Operationen gick bra och de kunde ta ut den hel och fin.

Nu skulle man kunna säga att Ludde är botad, men eftersom denna cancerform är av det långsamtväxande slaget så kommer han att få äta ett slags cellgift i ca två år och äta hormoner lika länge.

Han kommer att få gå på kontroller var tredje månad till en början och sedan en gång per år i tio år.

Det tar tio år innan han blir friskförklarad från denna skit.

Det har alltså gått bra, så bra som det bara kan gå med en sådan diagnos.

Jag blir ändå arg och ledsen att det har drabbat min son.

Lättad förstås att det ser så bra ut, men ledsen över att det kan poppa upp fler tumörer och att han måste äta den där starka medicinen med en lista på biverkningar som är lika lång som inlandsbanan.

En ung kille skall inte behöva hålla på med detta!!

Det känns orättvist, så djävla orättvist.

Det är tur att man inte vet vad som komma skall här i livet.

Husvisning

Nä, vi skall inte flytta, men det är roligt att gå på visning i alla fall.

Detta hus låg långt bort i tjottaheiti så det känns inte alls aktuellt att sätta sig ute i skogen.

Huset var ok med inglasad altan och fin pool, lite ytskikt att fixa men inga stora grejer.

Men vi tackade för oss och åkte hem.

Kul att kolla, som sagt.

Huset låg i Visteby utanför Rasbo.

19/11-92

Det var datumet när min far gick bort.

I dag för tjugofyra år sedan lämnade han oss.

Han fick cancer och var sjuk i bara några månader innan han inte orkade längre.

Sista gången jag träffade honom var på farsdag några dagar tidigare.

Jag, Jonny och pojkarna hade varit till honom och lagat farsdagsmiddag.

Han satt i en stol i hallen när vi gick och några dagar senare fick jag ett telefonsamtal på jobbet om att han blivit sämre och åkt in på sjukhuset.

Jag kommer inte ihåg vem som ringde. Jag skyndade mig in till sjukhuset men jag kom fram för sent och hann inte ta farväl.

1992 var jag 26 år och då miste jag min andra förälder.

Min mor gick bort fem år tidigare, också i cancer.

Inte undra på att ordet cancer får mig fylld av skräck.

Denna hemska, djävla sjukdom som skall drabba min familj hela tiden.

Jag blir så upprörd och ledsen när jag tänker på hur orättvist livet är.

I dag skall jag göra adventfint här i vårt hus och jag skall tänka på dig pappa hela dagen, för du älskade julen.

Jag skall tänka att du är med mig i dag och sitter bredvid mig här i köket.

Du skulle ha älskat att vara med oss här i vårt hus.

Jag älskar dig pappa.

På vår bröllopsdag 23/6-90

Andas in och andas ut.

Nu är vi i Hållen.

Här fylls jag med energi, här kan jag andas.

De senaste veckorna har varit jobbiga, nästan outhärdliga och därför är det så skönt att komma hit och bara vara.

I detta hus finns ingen ondska, bara ljus och kärlek.

Till veckan väntar sjukhus och provsvar igen och då känns det skönt att möta dessa dagar med ny energi.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen: Tack alla fina människor som stöttat mig/oss på Facebook och via telefonsamtal.

Jag vet att ingen kan hjälpa oss nu men era varma ord hjälper.

Du som är rädd för att störa, var inte det.

Du stör inte. Vänner stör aldrig❤️

Orkar inte

Orkar inte skriva om mitt liv längre som jag gjort varje dag i snart tio år.

Allt känns så futtigt.

Farsdag, smörgåstårta, film, doftljus, läkare, fika, arbetsförmedling, pizza, försäkringskassan, knä, träning, tvätt, godis, kläder, Storytel, snöslask, jobbet, sjukskrivning, advent, Midnattsol, Pokémon....

Jag kanske hittar viljan att skriva igen om ett tag.

Men just nu orkar jag inte, inte varje dag i alla fall.

Det är tur att det finns filter.

I dag då?

I dag skall jag plocka lite här hemma, gå med soporna och lägga panten i bilen.

Jag skall handla lite till kvällens middag, vi blir fyra stycken.

Tänkte göra en efterrätt också...

Kl 12.30 skall jag ta en fika med min äldste son nere på stan.

I eftermiddag kommer Jonny hem från Holland men han skall på en årlig fest på Flustret kl 18.00. När jag skjutsat ner honom dit kommer en hemlig gäst hem till mig och vi skall ha en vinkväll tillsammans. Dricka vin och skvallra låter  väl som en skön fredagskväll?

Men först en lat morgon i soffan med tända ljus och kaffe.