När man får oväntat besök

I går em ringde telefonen och det var Eva-Lena som var i Skärplinge och undrade om vi var hemma.

Hon var på väg till sin mamma i Karlholm och tänkte svänga förbi oss först.

Kul!

Sån't gillar jag. 

När någon bara kommer förbi utan att det är planerat flera veckor i förväg.

Hon kom i lagom tid till vår grillmiddag och jag hittade t om en flaska vitt i källaren, så hon stannade kvar över natten.

Vi satt och surrade till morgonen.

Hur trevligt som helst.

Jonny tog fram gasolvärmaren så att vi kunde sitta ute i paviljongen hela natten.

Supermysigt!

Det är detta jag menar med berg ochdalbana.

Dagen började skit och slutade hur bra som helst.

Fick även ett fint meddelande på messenger av en kollega, som värmde.

(Meddelandet alltså, inte kollegan).

Härligt med människor som bryr sig för att de bryr sig.

Hjärta åt er alla!

I dag är en bra dag!

Berg och dalbana

I går mådde jag bra, allt var toppen.

Jag träffade vänner, åkte båt. Jag åt medicin så att jag kunde hoppa runt på kryckorna " utan problem".

I dag känns allt botten. Varför åt jag buffé till lunch och pizza till middag?

I dag har jag ont. 

Vaknade av att kudden var blöt för att jag låg och grät i sömnen.

Jag försöker vara glad och positiv, och det är jag ju också i mellanåt. T ex igår.

Men så vaknar jag idag och mår skit. Man kan inte säga hur man skall vakna, på vilket humör man är och hur kroppen skall må? Allt beror ju inte på mitt onda knä och på all väntan, jag är mitt i klimakteriet också. Därav mina humörsvängningar, tror jag.

Som om inte jag har nog med min onda kropp liksom.

Jag sa det till min läkare, men han bara skrattade åt mig. Jag undrar hur mycket männen skulle skratta om de själva var tvungen att vara kvinna. Hormoner som dansar i kroppen hela jävla livet. Det börjar med puberteten, sedan är det mens och ägglossningar i 30-40 år innan man avslutar det hela med att vara i klimakteriet i några år.

Svettningar, humörsvängningar och ett psyke som är tillbaks till 13 år ungefär. Man skrattar först hysteriskt för att i andra sekunden falla i gråt.  Bredvid går gubben och ser förvånad ut, kliar sig i huvudet och försöker hänga med i svängarna liksom. När han inte förstår vad som händer får han antingen en blick som kan döda, en rejäl utskällning eller så bara faller man i gråt i hans armar. Där står han och önskar att han satt på en pub med killarna och drack öl.

Man ser hur han tänker: I nöd och lust, my ass...

Fuck my life!!

Eckerölinjen

I dag har vi åkt båt med Eva, Björn och Emil..,

... och blivit lite fattiga på Taxfree-shopen.

Soligt hela dagen men vi fick ingen plats på soldäck så vi fick snällt sitta inne hela resan.

Surt!

Nu lapar vi eftermiddagssol i stugan.

Andra bullar

Nä, nu jäklar.

Det här går inte. Har ju inte bloggat på flera dagar.

Inte blir jag lyckligare för det inte.

Förr bloggade jag mellan1-7 ggr/dag.

Jag läste någonstans att om man skall tycka att en blogg är intressant så måste den uppdateras hela tiden annars slutar man kolla.

Så nu skall här bli andra bullar. Antingen steppar jag upp eller så slutar jag helt och det är jag nog inte redo att göra ändå (sluta alltså).

Med detta, dagens första inlägg önskar jag dig GOD MORGON!

Mår väl inte så bra just nu...

Att gå så här och bara vänta kan ju krama livslusten ur en, i grund och botten, ganska glad människa.

Jag har dessutom gått upp i vikt...

...igen.

Det gör att jag känner mig ännu mer deprimerad och misslyckad än jag redan gör.

Feta människor har ingen karaktär och vi vet inte vårt eget bästa!

Kollade på Biggest Looser ikväll och konstaterade att det är en freakshow utan dess like.

Bra att de får hjälp med sin viktminskning men måste man göra den resan i tv på bästa sändningstid va?

Jag vill också gå ner i vikt men hur gör man för att stanna där nere?

Snart är det sommar och hur skall jag kunna visa mig på en badstrand!?

Jag kan iofs börja med att raka benen så att det inte ser ut som om jag har pälsbeklädda benvärmare på mig på stranden.

Sedan är det väl antagligen bara jag som bryr mig om att jag ser ut som Jabba de hut.

Alla andra skiter antagligen högaktningsfullt i om jag väger 100, 90, eller 80 kilo.

Bara jag får göra min operation snart så löser sig allt, tänker jag.

När jag för första gången på 10 år kan sätta ner foten utan smärta kommer jag att jubla, dansa rumba i Engelska parken och promenera backe upp och backe ner.

Vilken lycka det kommer att vara.

Jag vill göra så mycket men min kropp säger nej.

Inte undra på att man håller på att deppar ihop fullständigt.

Fick även ett sorgligt besked i dag och då blev jag återigen påmind om att vår tid är lånad.

Så medan andra kan leva fullt ut på sin lånade tid så slösar jag min genom att sitta och vänta.

Inte undra på att man känner sig lite deppad.

Men nu ska jag sova på saken.

Det brukar alltid kännas bättre efter lite sömn.

Eller hur?

Mina Pelargoner

Jag tror de är döda.

Jag har glömt dem bakom en källardörr hela vintern.

Inte en droppe vatten har de fått sedan jag tog in dem i höstas.

Kom på dem i morse så nu tog jag ut dem i solen och gav dem vatten.

Tror du att de kan ta sig igen?

De verkar väldigt torra och ledsna.

Typiskt mig!

Stackars blommor!

Jag tog bort de gamla bladen och klippte bort lite annat som var dött.

Ser inget grönt någonstans på dem.

De får stå här i solen och finns det något som lever där nere så kanske de kan överleva min hemska behandling.

50 årsfest, Valborg och 1:a maj

I går cyklade vi ner på stan för att kolla in Valborgsfirare.

60 000 personer tog sig tydligen till Uppsala igår. Rekord var det visst, enligt UNT.

Vi tog en öl med några vänner och sedan cyklade vi till Ekonomikumparken för att säga hej till sönerna i deras camp.

Där var det fullsmockat med ungdomar och annat löst folk.

Kl 15.00 skulle vi på Flustret och lyssna på rock, men mitt knä och huvud sa nej.

Vi fick snällt cykla hem och ta värktabletter och sova en stund istället.

Surt, sa räven!

Men man måste lyssna på sin onda kropp har jag lärt mig.

Kl 19 var vi vrålhungriga så vi gick till Ragusa, runt hörnet, och käkade middag.

Sedan blev det en lugn filmkväll framför tv:n.

Vi kunde kolla in fyrverkerierna från Fålhagens IP på balkongen.

I dag svängde vi förbi på Stenskär och hälsade på Anna och Erik innan vi landade här i Hållen.

Jonny fixar med knivar och jag stickar och kollar på Let's dance.

Var ute och klippte ner syrénhäcken på eftermiddagen.

Den skall tynade de första åren så att den blir vid och fin så småningom.

Lite läskigt kändes det att kapa den ner till ingenting, men man får väl lite på expertisen.

Ja,visst ja!

I fredags var vi ju på 50-årsfest också.