Alla tjocka människor har dålig karaktär. Vi placeras i samma byrålåda som rökare, snusare, alkisar och knarkare.
Det är väl bara att inte köpa skiten, sa en väldigt principfast människa till mig en gång, när vi snackade om hur lätt det måste vara att sluta röka.
Det är väl bara att....
Det är väl bara att börja motionera, har jag fått höra ett antal gånger.
Kalorier in och kalorier ut, svårare än så är det inte.
Tjena!
Nä, ekvationen i sig förstår väl alla människor men vore det enkelt så skulle det inte finnas tjockisar.
Varje dag slåss jag mot kalorierna. Varje dag dyker det upp nya hinder och fler frestelser.
I dag var det två stackars mackor till lunchen.
I morgon kommer det finnas både fika och smörgåstårta att stå emot.
Inte ens lunchen kan jag äta i morgon.
Tre points för en skiva blodpudding.
På onsdag skall jag på handledning och där bjuds det på tårta, stod det i inbjudan.
På torsdag skall jag på picknick och sedan är det helg igen.
Dålig karaktär?
Alla andra verkar ju kunna äta av allt hela tiden utan att se ut som en Heffaklump.
Hur kommer det sig att det är just JAG som har dålig karaktär?
Det kan man ju fråga sig.
Märks det att jag skall väga mig i morgon och att jag är lite nervös va!
