Jag är inte rädd längre!

Sedan jag var 18 år har jag levt med cancer. Min mamma blev sjuk då.

Sedan gick hon bort tre år senare.

När min far insjuknade och gick bort fem år senare trodde jag inte att livet kunde bli mer orättvist.

Jag bildade familj och har hela tiden levt med rädslan att få cancer och att jag skall dö innan mina barn blir vuxna.

Jag ville inte lämna dem när de har små och ibland kunde jag gråta på nätterna av rädsla att måsta lämna dem.

Så blir de vuxna och jag fyller femtio år.

Jag överlevde min mammas ålder och det kändes härligt.

Jag kanske får bli gammal i alla fall, tänkte jag på min födelsedag i augusti!

Så bli min son sjuk i den här helvetesjävladjukdomen bara två månader senare!!!

Men det var väl inte så det skulle bli!!

Då hade jag ju hellre tagit den själv, tusen gånger om. Jag är inte längre rädd, som jag varit i hela mitt liv, nu är jag SKRÄCKSLAGEN istället.