Bättre sent än aldrig

Efter det hemska som hände igår så blev vår stackars Ida sittande i Tumba utan att kunna ta sig till oss i Uppsala.

Hon skulle ju komma med tåget kl 18 och sedan skulle vi åka upp till Hållen tillsammans.

Men eftersom alla pendeltåg och andra tåg var inställda så tog hon sig ingenstans.

Men då kom jag på att hon kunde åka söderut istället.

Sagt och gjort.

Hon tog tåget till Södertälje och Jonny och Ludde slängdes sig i bilen och åkte runt"bakvägen" genom Bålsta till Södertälje och hämtade henne.

De var åter i Uppsala 21.30.

Då packade vi bilen och drog upp till stugan.

Kl 23.15 var vi framme.

Bättre sent än aldrig. 

Vi är så glada att ingen av våra vänner i Stockholm är skadade.

Calle var "försvunnen" vid 16-tiden. Alla ringde och försökte få kontakt med honom utan att lyckas.

Han hade en tenta vid Fridhemsplan och var på väg hem till Sollentuna efter lunch.

Ingen hade hört av honom efter det.

Hans flickvän var instängd i Stockholm och kunde inte heller nå honom.

Jag hann stressa upp mig ordentligt innan jag fick ett litet meddelande på messenger att han mådde bra.

Det visade sig att han satt hemma med telefonen på ljudlöst utan att förstå att han oroade alla.

Nu är det morgon i stugan. Jag sitter med mitt morgonkaffe och kollar på nyheterna. Jag hoppades att det bara hade varit en hemsk dröm men det är det såklart inte.

Kram Sverige