torsdag 2 mars 2017

Hemma i mitt lilla hem

Ont och svullet knä gör att jag inte kan gå till arbetet i dag.
Gjorde det i går trots värk och det fick jag dyrt betala för i natt.
Citodon och benet på en hög av kuddar.
Det känns skit att inte gå till arbetet men om jag hade fått bestämma hade jag ju fortfarande varit heltidssjukskriven så jag skall väl inte vara allt för hård mot mig själv.
Jag försöker ju ändå trots ett knä stort som en badboll.
Läste i morse om en kvinna och hennes söner som lurat till dig miljoners kronor från Försäkringskassan genom att låstas att sonen var utvecklingsstörd.
Det går inte i ord att beskriva hur förbannad jag blir när jag läser detta. Dels för min egen skull, eftersom jag vet hur det känns att bli ifrågasatt av myndigheter och dels för familjer som kämpar för att få hjälp och stöd till deras barn med i bland otroligt svåra funktionshinder.
Jag har ju ändå ett fysiskt problem som syns på utsidan. Alla som kollar på mitt knä kan ju se att det inte står rätt till där.
Stort, svullet och helt krokigt men ÄNDÅ tycker Försäkringskassan att jag borde kunna arbeta heltid på Förskola med små små barn.
Jag som får ont när jag går till bilen,  står och lagar mat en halvtimme, promenerar längre än 500 meter....
Jag kan fortsätta hur länge som helst.
Jag kommer aldrig någonsin kunna få tillbaks mitt gamla liv och sorgen jag känner när jag tänker på det går inte att beskriva i ord.
Vara 50 år och ha en kropp som en 80 åring är inget jag önskar någon.
Nu har jag tagit beslutet att vara hemma i dag och nu måste jag bara övertala mig själv att det var rätt beslut.
Jag får luta mig tillbaks i soffan, sätta på en bra film och sticka en mössa till😜
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar