När man grät över småsår eller om någon försökte ställa sig in hos henne.
-Hääsa! sa hon.
S:en blev nästan som z i hennes mun och hon rynkade ihop näsan lite när hon sa det.
-Hääsa! sa hon också när hon fick en komplimang eller när farfar skojade med henne.
-Hääsa, sa hon när jag cyklade omkull och kom med hela knät uppskrubbat och blodet rann nerför benet.
-Hääsa! Sa hon och hällde Salubrin i såret.
Jag svimmade, och när jag vaknade upp hade jag ett stort plåster på knät, det blev aldrig infekterat och jag har inte ens ett ärr som minne.
Hääsa! Kanske man skall börja använda sig av när man tycker att människor är fjaskiga och lättkränkta.
-Hääsa är väl ett bra uttryck?
God Morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar