torsdag 16 november 2017

Några tappra få

Min läsekrets har krympt sedan jag slutade dela min blogg på Facebook, men så är det.
Ni är några tappra få som fortfarande följer mig, och det är jag tacksam över.
De andra kanske också hittar tillbaks så småningom.
Jag hoppas det.
Jag fortsätter att skriva så får vi se vad som händer.
Jag fick fin feedback av en kollega i dag. Hon sa att hon gillar att läsa min blogg och att hon blir glad när hon ser att jag skrivit ett nytt inlägg.
Det tackar jag för.

I morgon blir det skumpa. 
Jag återkommer med bilder och varför i morgon.
God natt!

Jag har så dålig humor.
Jag vet!!!
Men varje gång jag ser den här bilden så dör jag av skratt. Jag behöver bara tänka på den när jag känner mig nere så garvar jag inombords.
Är det bara jag?



onsdag 15 november 2017

De e mycket nu...

Det är mycket på jobbet och det är mycket här hemma.
På lördag går killarnas flytt och innan dess är det mycket att göra.
Jag är trött när jag kommer hem på kvällarna och i kväll är jag extra trött efter nästan tolv timmar på jobbet.
Det står grejer överallt här hemma och inte nog med det så slog jag ner en hög ljuslykta i fönstret i dag när jag kom hem.
Jag kom hem från jobbet vid 19-tiden. Hungrig och trött.
Med en suck såg jag att diskbänken var full med disk, trots att maskinen var halvfull med smutsig disk.
Jag plockade i den och körde igång.
Värmde rester och skulle precis sätta mig och käka, när jag upptäckte att mitt wi-fi inte var inkopplat.
Gick bort till fönstret och vred lampan så att jag skulle se bättre.
TJONG!!!
Jag smällde till lyktan som stod i fönstret så att den flög omkull, gick i tusen bitar och miljoner små stenar flög ut över golvet, fotöljen, mattan, stickkorgen, fotpallen... 
suck!
Måste äta så jag struntade i allt och käkade innan jag fick tillbringa trettio minuter med att städa.
PRECIS sådant man inte orkar med när man kommer hem.
Jag blev så sur.
Tur att ingen annan var hemma och hörde hur jag svor och skrek.
Ja, det är mycket nu.

Hittade en soffa till Knut i går. Den blir fin i hans nya lägenhet.





tisdag 14 november 2017

Mardrömmar

När jag äter värktabletter på kvällen, får jag mardrömmar på natten.
Detta hände mig i natt.
Vaknade kallsvettig av att jag ”hörde” ljud vid sängen och såg hemska bilder i huvudet.
Rena skräckfilmen.
Fick lov att väcka Jonny och hålla hans hans under täcket tills jag kunde somna om igen.
Allt känns så verkligt när man drömmer och sedan vaknar mitt i natten.
Nu, på morgonen, några timmar senare känns det bara underligt att jag blev så rädd.
Nästan pinsamt att jag väckte Jonny, men han tyckte bara att jag var gullig, säger han.
Kommer inte ens ihåg vad jag drömde, bara att det var en otäck bebis inblandad. En bebis med stora, svarta ögon och ett hånflin. Huuuuga!
Ja, inte vet jag om jag är mycket piggare i dag än i går, inte.
Inte efter den här skräcknatten.
Typiskt! Jag som lade mig tidigt för att vakna upp utvilad och pigg i dag.




måndag 13 november 2017

Tröttelitröttast!

Har varit helt slut i dag.
Slut som artist, slut som människa.
Borde gå och sova nu så att jag känner mig piggare i morgon.
Det är svårt att vara på jobbet när ögonen nästa faller ihop av trötthet hela tiden.
I morgon måste vi börja rensa här hemma.
På lördag går flyttlasset för både Knut och Ludde och vi har lovat dem varsitt av våra bokskåp.
Då måste de tömmas först och detta måste jag/vi börja med i morgon.
Då måste jag orka, vara pigg....
Jag är så trött hela tiden.
God Natt



söndag 12 november 2017

Fars dag.

I dag är det fars dag.
Konstaterade, när jag satt på Dragon Palace i kväll, att det är tjugofem år sedan jag träffade min far för sista gången,
Farsdag 1992 var sista gången vi träffades.
Det var söndagen den 8 november och 11/2 vecka senare, den 19 november gick han bort.
Saknar honom och mamma ibland så att det gör ont i bröstet.
Önskar så att de hade fått vara med oss och att de skulle fått träffa mina barn.
Pappa hade älskat att vara med oss alla.
Jag är så avundsjuka på er som har kvar era gamla föräldrar.
Jag var alldeles för ung när jag förlorade mina.

I dag gick vi ut och åt med våra barn. Calle och Agnes var saknade men vi fick med oss Lars och Linda i stället.
En god middag på Dragon Palace.





Mysig helg...

... som tar slut alldeles för fort.
Tjejerna kom till Hållen straxt efter kl 19 i fredags.
Vi åt middag och surrade, men det blev ganska tidigt sänggående.
Du vet ju hur det är på fredagskvällarna.
Lördagsmorgonen startade vi med frukost och melodikrysset.


I går hällregnade det hela dagen så jag stoppade in alla i bilen och tog dem på en tur till Presentboden i Skärplinge.
Där har de en hel del smått och gott. Jag köpte ljus och en fönsterlykta. De andra köpte pynt, tallrikar, tomtar och en massa annat.
Sedan åkte vi tillbaks hem och käkade tapas och drack öl på loftet.



Efter ett par timmar där uppe gick vi in och lagade middag tillsammans.

Sedan blev del samtal till mitt i natten.
Nu vankas det frukost till Så mycket bättre.

torsdag 9 november 2017

Tanttjejer

I morgon får jag besök i Hållen.
Jag arbetar till kl 15.00, sedan åker jag och handlar och hoppas att komma i väg vid 16-tiden upp till stugan.
Tjejtanterna kommer vid 19-tiden om allt går som planerat.
Jag förbereder för käk och till de kommer och sedan hoppas jag på en härlig, lugn och rolig helg.
Jag är glad att de hörde av sig och att de vill komma till mig.
Mer om vad som händer och lite bilder kommer så småningom.
Jag längtar till i morgon <3

I dag köpte vi en ny kaffemaskin. Lite mindre än den vi hade men det var sjysst pris så vi slog till.
En ny Apple TV blev det också.
Nu kan jag ta med den gamla till Hållen.


Fem timmar

Det är för lite sömn att bara få sova i fem timmar.
Det är som att John Blund hoppar över mig nu för tiden,
I natt somnade jag efter kl 01.00 och larmet gick 06.15.
Nu är jag supertrött.
Huuuuga!
En dusch och en kopp kaffe kanske gör att man piggnar till?

Sedan sex timmar på jobbet. 
Det känns bra att arbeta 75%, för kroppen. För plånboken är det uruselt.
Har inte fått ut en heltidslön sedan våren 2015.
Tur man har en gubbe som tjänar lite pengar.
Appropå pengar, i dag blir det inköp av en ny kaffemaskin. Vi klarar oss inte utan en sådan.
Nymalda bönor rakt ner i en kopp.
Så får det bli!
Önskar dig en bra torsdag förresten.
Tjingeling!


onsdag 8 november 2017

Köpa å köpa

Så har kaffemaskinen pajat, samt strykjärnet i Hållen.
Nya köksmöbler vill jag ha, de vi har passar inte här längre.
När Ludde flyttar skall vi renovera gästrummet och inreda det som ett kontor/ gästrum.
Då behövs det nya möbler.
Vi har fortfarande inte renoverat klart köket, där behövs det både kakel och annat.
Hur skall vi hinna?
När skall vi orka?
Köpa å köpa.
Aldrig blir man klar.
Allt som hänger över en.
Det dåliga samvetet, pengarna.
Skit på en brödbit, skulle en gammal bagare som jag känner, säga.
Ja, sån’t funderar jag över en kväll som denna.
Kolla! Nu är teet slut också. Skit....




tisdag 7 november 2017

Hur många inlägg per dag?

I tio år och åtta månader har jag skrivit blogg.
Jag skrev mellan 1-7 inlägg per dag till Ludde blev sjuk.
När jag märkte att allt handlade om cancer tappade jag lusten att blogga.
Den senaste tiden har jag max gjort två inlägg per vecka men nu känner jag hur skrivlusten kommer tillbaks igen.
Det kommer antagligen bli mycket cancersnack i fortsättningen med, men jag skall försöka skriva om annat också.
Jag lovar!
Kul att så många läser min blogg och jag hoppas att många kikar in trots att jag inte delar på Facebook längre.
Om du undrar varför jag inte gör det längre så beror det på att halva mina inlägg kan läsas på fejjan utan att man klickar på länken, och jag vill inte att man skall tvingas läsa om mig utan att vilja det själv.
Facebook får också tillgång till alla bilder som jag lägger upp på bloggen om jag länkar.
Många har också tydligt visat att de är trötta på mig och allt mitt klagande så därför vill jag endast skriva för de som verkligen vill läsa.
Ni som har mig på Instagram har länken hit till bloggen på min instagramsida och kan lätta klicka hit dig via den.
Nu hoppas jag att du fortsätter att följa mig och jag lovar att blogga minst en gång om dagen framöver.
Deal?


Näst bäst

Det bästa resultatet på Luddes röngen vore ju att tumörerna krympte och till slut försvann.
Det näst bästa resultatet är att de inte har vuxit och att de inte har spridit sig.
Där är vi nu.
Phu!
Ludde fortsätter sin behandling tre gånger till och sedan utvärderas den efter nyår.
Anspänningen till detta möte med hans läkare är enorm. Jag och Jonny har bara fisit ihop i varsitt hörn just nu.
Huvudvärken kom som ett brev på posten och jag känner mig helt slut.
Kunde knappt sova i natt trots att jag tog en sömntablett.
Tankarna snurrade så fort att jag nästan blev yr där jag låg i sängen i natt.
Jag vill inte att min älskade son skall vara sjuk. Hur mycket orkar man egentligen?
I dag skall jag vila och i morgon fortsätter vardagen igen.
Upp och ner, hit och dit.

Jag är gammal och trött (å lite vindtyrig).


måndag 6 november 2017

Svar

I morgon kommer svaren på röntgen.
Det är svårt att vänta.
Jag vet vilken ångest jag kommer att ha när jag tar den där djävla hissdjäveln upp till onkologhelvetet i morgonbitti.
Men det är bara att bita ihop och vara stark.
Vi har ju inget val.
Detta är vår vardag nu. 
Halloweenfest på lördagen och onkologen på tisdagen.
Upp och ner som en djävla berg och dalbana.


Nä, nu jäklar...

...måste jag ta tag i mig själv igen.
Jag måste börja äta lite bättre.
Ingen diet eller så, men bättre bara.
Äta frukost, äta på bestämda tider, dra ner på sockret.
Allt det där som alla vet, men som jag inte följer just nu.
En liten promenad då och då skulle inte heller skada.
En liten promenad varje dag skulle jag må bra av.
Ta tag i mig själv, lyfta upp mig ur det här hålet som jag ligger och kvävs i.
Det skulle jag må bra av.
Jag vet ju det.
Hur svårt kan det vara?




söndag 5 november 2017

Makalös Halloweenfest

I fredags åkte vi ner hit till Skåne för att gå på fest.
Resan gick bra, lite trafik genom Stockholm, inte så många stopp på vägen.
Totalt tog resan 6 1/2 timme.
Lördagen tillbringade vi i Malmö med turistande, shopping och lunch på Texas Longhorn.


Sedan bar det i väg ”hem” för att göra sig iordning för kvällen spökfest på Storegård.

Å wow! Vilken fest alltså. Det var utan konkurrens den bästa Halloweenfest jag varit på.
60 personer i ett gammalt stall, eller uthus. Dekorerat till tänderna med läskigheter.
Döda gubbar, spöken, zombies, gravstenar, skelett mm mm.
Grilla mat ute på stora grillar och sedan var det dags för spökvandring.
Shit! Vad läskigt.
Zombie i trädgården, en död nunna i stallet, en galen man med motorsåg som jagade oss mellan träden.
Ja, jag blev rädd!





Tack Annika och Johan och alla andra inblandade för att vi fick komma på er fest och tack för att ni ordade värsta hotellet till oss bara några hundra meter från festlokalen.
Nästa gång är det vår tur att bjuda tillbaks.



söndag 29 oktober 2017

Phu!

Man tänker kanske inte så mycket på det när vardagen rullar på, men så får man kallelse till undersökning och tankarna börjar snurra.
Tänk om....
Varför inte det också, liksom...
Har jag inte lite ont ändå?...
Så väntar man på svaret i en vecka, två veckor...
Kuvertet ligger till slut där i brevlådan.
Man öppnar....
... och Phu! 
Så kan man vara lugn ett litet tag till. 


Mamma dog i bröstcancer när jag var 21 år. Jag har levt med rädslan i snart 30 år.
På reklamen säger de att en av tre får cancer. Ganska stor risk att det blir just jag som får det alltså.
Nu kan man väl tycka att just min familj har fått nog av den varan men det hindrar ju inte att en till får denna skitsjukdom.
Men inte jag just i dag i alka fall.

lördag 28 oktober 2017

I en sal på lasarettet...

Ludde åkte in på sjukhuset igår pga av värk. Vi vet inte vad värken beror på så i natt blev han skickad på röntgen.
Provsvaren skulle komma med ronden i dag kl 10.00.
09.45 kom jag, Jonny och Ida hit.
Nu har vi väntat å väntat...... väntat......väntat. 
Ingen var sugen på frukost i morse för alla har spända på vad de skulle säga på ronden.
Nu är vi hungriga.
Nu har vi snart suttit här i fyra timmar och väntat på ronden.
Vad händer?
Varför kommer det ingen läkare?
Att sitta här gör oss galna.
Ludde har ont. Vi väntar....å väntar.
Snart är kl 13.30. Ingen mat.
Cafeterian är stängd för att det är lördag.
Men vi sitter väl här och väntar, kan inget annat.
#FUCKCANCER


måndag 23 oktober 2017

Cross Boss

I dag är jag sjuk. Ligger hemma i soffan med halsont och spelar Cross Boss.
Som korsordsjunkie är detta spel otroligt beroendeframkallande, så jag behöver genast fler vänner att spela med.
Ladda genast ner den appen och adda mig, Maigiz.
Jag har även börjat på ännu en mössa. Knut vill ha en när han supportrar ÖFK.






lördag 21 oktober 2017

måndag 16 oktober 2017

Grattis Knut (å Ludde)❤️

I dag skrev Knut på papperen gör sin nya lägenhet.
En tvåa i Salabacke blev det till slut, med inflyttning om ca en månad.
Vi är så lyckliga för din skull.
Det är ju inte klokt att det skall vara så dyrt att köpa lägenhet  så att man hinner bli fullvuxen innan man har råd, men nu är det äntligen gjort.
Grattis igen!








Detta innebär också att Ludde och Ida kan flytta ihop i Knuts gamla lägenhet. Den är inte stor men det är alltid en början på deras liv tillsammans.
Jag är så glad för er skull.


Ammi 70 år!

I dag skulle min svärmor ha fyllt 70 år.
Första gången jag träffade henne var för trettio år sedan, exakt. 
Den 16 oktober 1987 åkte jag och Jonny till henne i Skyttorp,  på hennes 40 årsdag.
I år skulle vi åkt till Dalarna och hälsat på. Men livet blir inte alltid som man tänkt sig.
Grattis Ammi ändå, var du än är ❤️



lördag 14 oktober 2017

Julmarknad

I Österbybruk.
Det har blivit en årlig tradition nu.
Men "tanten" som säljer våra muggar stod inte där i år. Hur skall vi nu kunna fylla på vår samling till Hållen?
Typiskt!
Men vi hittade annat smått och gott i stället.  Ost, sill och godis till jul bl a.
Vackert väder var det också. Sol och 15°C.

I kväll är det party här hemma så vi flyr till våra grannar istället.


söndag 8 oktober 2017

Det heter Förskola!!'

Jag blir så otroligt provocerad när människor envisas med att säga "dagis".
-Äh! Jag vet att det heter förskola men jag kommer ändå att säga dagis....
-Förskola låter så hårt och det är mycket lättare för barnen att säga dagis...
Nä, det är det inte! Kan barn lära sig säga internet och iPad så kan de nog säga förskola också.
Det har hetat förskola i 20 år, men ändå skall folk säga dagis?!
-Men barnen struntar väl i vad det heter, är det många som säger.
Varför skall vi lära barnen att benämna någonting vid sitt rätta namn då?
Jag menar, då kan vi väl hitta på namn till allt möjligt om man skall ha det tänket.
Pappa är en direktöris som jobbar på kontoriset och mamma är tantdoktorn som leker i doktorshuset på dagarna.
Barn vet ju ändå inte vad det heter, så då behöver vi inte lära dem att säga någonting rätt i så fall.
Förskolan har nu en egen läroplan, barnen har undervisning och de flesta som arbetar där har över tre års universitetsutbildning.
Jag är barnskötare med över 30 år i yrket. Om vi någon gång skall kunna höja statusen på detta yrke MÅSTE vi sluta säga dagis.
-Men det låter mycket gulligare med dagis...
Nej, det gör det inte. Det tycker inte vi som arbetar hårt på förskolorna, vi som är stolta över vårt yrke, vi som är proffisionella och tar vårt yrke på allvar.
Skulle du efter flera års studier vilja att någon förlöjligade din utbildning, nedvärderade ditt yrke?
Dagis var något som kom på 70-talet och är en förkortning på order daghem.
Vill du att ditt barn skall gå på en proffisionell, modern förskola med duktiga pedagoger som tar barnens lärande på fullaste allvar, eller vill du ha ditt barn på ett daghem, ett dagis, barnpassning, medan du är på arbetet?






Släkten är värst

Kusin vitamin Elisabeth

Milda mostrar 

Kusin Anders


Maggan och Maggan

Söstra mi

Kusinbarn med sin morbror 

Jag och min man❤️

Kusin Anna och Moster Maggan
Mor och dotter

Tre generationer