torsdag 14 september 2017

Besviken och gräsänka

Det blir ingen katt för mig.
Var och snusade på några i går och jag blev jätteallergisk.
Mina ögon svullnade igen och näsan snorade och Ludde kände av sin astma.
Klart att jag blev besviken.
Jag hade hoppats så mycket på denna kattras.
Förstår egentligen inte varför eftersom jag VET att jag är superallergisk mot katter.
Hon som hade uppfödningen sa till mig att inte ge upp.
Hon sa åt mig att komma tillbaks när hon inte hade kattungar och när det mer var som vanligt där hemma.
Just nu hade hon tio katter där, fem vuxna och fem ungar. Det var extremt mycket katt i hela lägenheten, sa hon.
Det bästa vore om jag kunde få låna hem en katt av någon uppfödare och ha den ensam hemma ett tag.
Hon sa att jag inte skulle ge upp, vi skall prova igen lite senare.
Men jag har nog gett upp drömmen om att någonsin kunna ha en liten katt här hemma.
Det känns jättetrist!
I dag kliar mina ögon fortfarande och näsan är fortfarande snuvig.
Skit också!

I dag drar Jonny till Hållen men jag stannar hemma, åtminstone till på lördag. Jag skall umgås på fredag och kanske gå ut på stan en sväng. Om inget händer på lördag så kanske jag åker upp till gubben. Ludde skall till Stockholm så jag blir alldeles solokvist och det hör inte till vanligheterna.
Det kommer kännas konstigt i kväll när jag är helt själv. Kommer inte ihåg när jag vet det sist.



onsdag 13 september 2017

Fler gamla bilder

Liten Ludwig

Petronella och Jonny

Emil och Calle

Den enda regniga dagen på hela semestern (nästan)

Ludde och Calle

Far och mor skall sova

Ännu en kväll på stranden med solnedgång

Skägglös gubbe

Långhårig Knut

Nybadad

Ludde har blivit getingstungen i läppen.

Sååå trött kille.

Brorsorna morgonmyser.

Vi köper hundvalp.

Myser

Korax och Ludde.

Trött mamma på väg hem från Danmark. Där vi tappade bort sonen och fick hämta honom på Fredrikshamns polisstation.

Gubbe med lite skägg.

Onsdag å en massa annat

För er som inte vet det kan jag berätta att i dag är det onsdag.
Halva veckan har gått (snart).
Det har varit ytterligare en vecka fylld av sjukhusbesök och provtagningar för sonen. Hans kaliumvärde ligger för lågt och han har gått ner alldeles för mycket i vikt. De ville lägga in honom över natten i måndags men han fick permission att åka hem eftersom det är ganska tungt att ligga uppe på onkologmotttagningen. Att dela rum med en annan cancersjuk människa, som dessutom är i mycket sämre skick än sonen, var lite för jobbigt för både honom och oss.
Nu får han åka in varje morgon och ta prover istället och det känna mycket bättre för oss alla.
Mitt i allt detta skall man gå till arbetet och kvittra som en fågel, le och alltid vara lika glad och trevlig mot "kunderna".
Mot barnen har jag inga problem att vara glad och snäll men det är värre mot kollegor, det får se en betydligt tystare och mörkare Maggan än vad de är vana vid.
Ni kollegor som läser detta skall ha en stor eloge för att ni orkar med mig.
I dag skall vi i alla fall gosa med kattungar, det blev ju inställt, av förklarliga skäl, i måndags. Men i kväll skall det ske. Jag får dessutom hem äldsta sonen på middag och innan dess skall jag fika med en god vän. En bra onsdag känns det som.
Min kropp känns lite sliten däremot. Mina båda knän värker och mina båda fötter likaså. Det är ett tungt och slitsamt arbete att jobba med barn. Deras energi verkar aldrig ta slut och deras små ben rör sig fortare än man kan tro. Det vore intressant att ha på sig en stegräknare en dag på jobbet.
Jag tycker jag går och rör mig hela tiden. Men det händer inte så mycket med vikten, tyvärr!
Det blir väl så när kroppens stressnivåer är i toppen hela tiden. Min inre stress går inte att mäta, den går inte att förklara för andra. Det är så sjukt jobbigt att hela tiden gå med denna oro i kroppen, inte undra på att ingenting fungerar som det ska. Min läkare sa tidigt i somras att jag ligger under spektrat depression, men det är tydligen inget man kan bli sjukskriven för, förklarade min handläggare på FK. Deras "expert" hade förklarat det för henne och därför kunde hon kringgå min läkares utlåtande. Jag orkade inte bråka mer så jag går till arbetet varje dag som en duktig flicka. Vi får se hur länge min kropp och knopp orkar.
Den 14 oktober såg jag att det skall vara en demonstration utanför riksdagen mot Försäkringskassan. Jag skulle vilja åka dit och demonstrera men jag vet inte vad det skulle göra för nytta? Det känns inte som om regeringen och F-kassan behöver stå till svars för någonting. Alla sjuka klagar men ingen ansvarig behöver svara.
Nä nu sitter jag här och freakar ut igen. Snackar osammanhängande om FK, sonen och allt möjligt. Blir så upprörd över att samhället inte finns när man behöver det. Vilken tur att jag har en man som kan ta hand om mig. Tänk på alla som är ensamma i sin situation.
Ja men, nä men....
Ha en bra onsdag då så ses vi vid horisonten.




tisdag 12 september 2017

Gamla bilder

Hittade några cd-skivor i källaren. Bla en som det stod MUNTHERS BILDER på.
Där hittade jag många roliga gamla foton.
Bla från tre sommarsemestrar på Öland.
Det känns inte så längesedan men man ser på bilderna att det ÄR längesedan.

Familjen Munther på Öland 2002


Trötta tonåringar, Carl och Knut, äter frukost i det gröna.

Pappan är också trött.

Kollar på solnedgången över Kalmar sund.

Julfint i vår villa på Kallkällvägen. Var det 90-tal eller?
Lunchmackor i husvagnen

Gissa vem som alltid satt med sitt Gameboy?

Syskonen Munther på en fest i Lillänge <3


Bekymmer

Mitt i allt som vi går igenom just nu så lever vi ju vårt vanliga liv samtidigt.
Vi jobbar, äter, skiter och skrattar precis som vanligt.
Precis som vanligt blir det vår, sommar och nu höst.
Solen skiner och det regnar, ösregnar gör det i dag.
Om en månad skall vi på bröllop och jag har inte en susning vad jag skall ta på mig? Valfri klädsel, stod det på inbjudan. Skönt på ett sätt för då behöver det inte vara superelegant, men man vill ju ändå vara fin.
Jag sitter kvällarna igenom och kollar på nätet vad som finns. Det finns givetvis massor med klänningar, men ingen som jag fastnar för.
Jag litar inte riktigt på modellerna på de olika sidorna. Det står att det är stora modeller med srooooora storlekar men i mina ögon ser de ut som storlek 40. Det är visserligen stort för att vara modell men jag har minst trettio kilo ner till storlek 40, så allt är relativt.
Sedan undrar jag om man kan ha svart klänning på ett bröllop?  Det känns inte helt bekvämt att komma med färgglada kläder och man vill ju kunna klänningen igen sedan, en annan gång på någon annan fest.
Synd att inte ZIZZI finns i Uppsala. Nu måste jag åka ända till Gävle för att prova kläder i en Zizzi-butik.
Vet någon om det finns andra butkier i Uppsala med kläder i stora storlekar?
Det gör mig också så irriterad. Varför måste kvinnor gå till butiker där kläderna är uppsydda i speciella tjockiskollektioner? Big is beautifull, Exellent och allt vad kläderna heter. Fula, storblommiga kläder om du är större än storlek 44.
Jonny är också tjock men han går bara in på vanliga herrbutiker och köper vanliga kläder fast i sin storlek. Män behöver inte känna att de är utomjordingar med superovanliga storlekar. De behöver inte gå till en affär som heter FAT MAN för att köpa sig ett par jeans eller en kostym.
Medan vi stora kvinnor måste ha en dumstrut på huvudet och gå runt med en trottoarpratare på magen där det står: -Hej jag är en tjock kvinna som skulle vilja slippa gå naken på ett bröllop nästa månad.

Nu skall jag gå till arbetet. Jag får fortsätta att leta klänning i kväll.
Kram och hej!




måndag 11 september 2017

Surströmming och lite blandad kompott

Alltså, jag vet inte varför jag glömmer att blogga. Det är precis som att jag inte orkar längre.
Det är jobbigt att skriva, det som jag förr tyckte var skönt och roligt har nu blivit jobbigt och tråkigt.
Men det är ju inget tvång att skriva blogg, så jag skriver väl när lusten faller på helt enkelt.
Nu t ex.
I helgen åt vi surströmming. Den årliga skivan gick av stapeln.
Vi blev 11 st på loftet. Alla åt inte, några smakade för första gången och några mumsade som om det var deras sista måltiden.
Tyvärr tog jag nästan inga bilder men här kommer några.






I går blev det en lat dag i Hållen med Kebab i Skärplinge och två filmer.
Jag lyckades fånga en regnbåge på bild.

Vi stannade kvar en natt till så nu är vi snart på väg hem till stan och veckans första arbetspass.
I kväll skall vi gosa katt.
Håll tummarna att jag inte blir allergisk!!!


onsdag 6 september 2017

God Natt

Det har varit en lång och jobbig dag så nu tackar jag för mig.
Dessutom är jag sjuuuukt sötsugen och kunde ge min högra arm för en påse godis, men skall man bli sockerfri så skall man. Då är det bättre att gå och lägga sig.
Det går bra att skippa det mesta av kolhydraterna faktiskt!. Jag säger det mesta, eftersom det inte går att ta bort alla i mitt yrke. Jag äter ju fortfarande pedagogisk måltid med barnen så lite kolisar slinker det med. Som i dag t ex när det var fisk med frasigt täcke. Det var några cornflakes på fisken och det åt jag med lite gröna ärtor och bönor, men jag skippade potatisen och jag åt  inga mackor.
Till middag blev det en kycklingsallad med ägg och bacon.
Jag har sagt att jag skall unna mig lite godis när jag t ex går på bio. Haha, tänker du då. Det blir ju ofta det. Men det blir nog inte så ofta framöver eftersom jag jobbar nu.
Men nån bio då och då blir det nog och då skall jag unna mig biogodis, inte annars.
Inga goda fredagsfikor..... på ett tag i allafall.
Om jag ser att det börjar hända något med vikten så kanske jag blir peppad och inte vill ha något socker alls.
Jag är avundsjuk på alla er som inte tycker om socker och snabba kolhydrater för det är verkligen ett gift.
I morgon skall jag handla inför vår surströmmingsfest på lördag. Det blir ju mycket folk hela helgen så det är bäst att ladda upp ordentligt.
Jag längtar efter surströmming nu.
På lördag kommer det bli kolhydrater, inte i form av socker dock, utan i form av mandelpotatis, tunnbröd och snaps.
Nu skall jag svinga mig på puten så att ejderdunen yr, som min gamle far skulle ha saft.
God Natt!!







Fullspäckad dag, fullspäckad skalle

Börjar arbetet kl 08.00, arbetar till kl 14.00.
Fikadate med bästa grannen, som inte längre är granne.
15.30 tillbaka till arbetet för upp-packning av nya möbler till vår nyrenoverade avdelning.
17.30 - 19.30 APT.

Hela min dag är fullspäckad med olika saker. Lite overkligt att köra på "som vanligt" när sonen ligger på Ackis och får cytostatica varje dag hela veckan.
Han cyklar upp på förmiddagen och hem på eftermiddagen.
Han är hela tiden i mina tankar oavsett vad jag gör.
Det är svårt att vara helt fokuserad på arbetet, men jag försöker. Gud skall veta att jag försöker.
Det är svårast  på vilan, när tempot dras ner och de små liven ligger tysta på sina madrasser och snuttar och somnar, till melodierna från en avslappningsskiva.
Då är det lätt att tankarna far i väg,  dit där de inte skall vara.
Då är det svårt att inte bryta ihop, packa ihop mina grejer och ta bilen upp till sjukhuset.
Jag vet att han är vuxen och klarar sig bra själv men mitt mammahjärta vill vara hos honom varje stund av hans behandling.
Men nu är det "bara" tre dagar kvar. Sedan får vi vila i tre veckor innan nästa körning.





tisdag 5 september 2017

Trött, tröttare, tröttast...

Efter en skitnatt och en skitmorgon sitter jag nu här med en kopp kaffe på bordet och två stekta ägg i magen.
Hur skall man orka med en dag till, tänker man sådana här gånger. Men av någon underlig anledning så klarar man det mesta. Det kommer bli lunch, middag och kväll idag med.
Snart är det kväll och då ligger jag där mellan lakanen igen och känner -Japp! nu är ännu en dag avklarad.
Tänk vad man orkar och klarar va! Fast man ibland inte tror det.
Snart är det dags att ge sig iväg och det kommer gå så bra så.
Hahaha....hör du hur jag försöker peppa mig själv?
Men vissa mornar är så djävulskt tröga, då är man seg som sirap. Det känns som att jag sitter fast på stolen och inte orkar lyfta häcken.
Har du också sådana mornar?
 Detta är en tröttselfie.
Varsågod!


måndag 4 september 2017

Nu är det höst

Den första september började ju hösten "på riktigt" så att säga.
Inte bara för att den första höstmånaden började utan man märker det även ute. på träd och blommor.
Värmen är inte heller lika tryckande längre, utan luften börjar bli klarare, skönare att andas.
Kräftskivan har varit och på lördag går vår årliga surströmmingsfest av stapeln. Sedan är det bara att börja räkna ner till jul.
Nä, inte riktigt. Det är mycket som händer där emellan. Kicki och Lars kommer ner i slutet av september och då skall vi se Brolle JR på Cirkus i Stockholm.
Min kusin gifter sig i oktober och då blir det fint bröllop i Haninge.
Yngsta och äldsta sonen fyller år, 23 resp 29 år och det skall väl firas med både buller och bång.
Allt blandas med lite mindre skojiga cytostaticabehandlingar och annat jobbigt.
Det blir en vanlig men ovanlig höst med andra ord.
I dag börjar en ny vecka med både  jobb, APT och sonens nya behandlingar. Nu håller vi tummarna att denna medicin skall hjälpa bättre än den förra.
Jag vill åka på IKEA i veckan också. Har lite smågrejor att handla till helgen och så vill jag ta ner gardinerna i vardagsrummet och sätta upp en vit kappa istället.
Gardinerna jag har är jättefina men jag vill dölja det översta på fönstren och då är det ju en gardinkappa som gäller.
Ja, detta är mitt liv just nu. Allvarliga saker som blandas med helt oviktiga grejer. Allt snurrar runt skallen och blir till en salig röra till ljudet av min tinitus.
Jag önskar dig i allafall en bra måndag och så "ses" vi lite senare.




söndag 3 september 2017

Cornish Rex

Jag har precis fått reda på att det finns en kattras som de flesta kattallergikerna faktiskt tål och den heter Cornish Rex.
Jag har ju inte riktigt släppt tanken på att skaffa katt och jag tycker att det är så sorgligt att jag är allergisk.
Nu har jag kanske chans att få träffa sådana här katter så att jag kan kolla om jag tål dem eller inte.
Min första tanke när jag såg dem första gången var att de inte är söta.
Jag vill ju ha en stor och fluffig katt.
Inte en nakenkatt med hår på, stora spetsiga öron, grismage och läskiga ögon.
Men ju mer jag googlar och läser om den här rasen ju mer förälskad blir jag.
Den verkar supermysig och nu tycker jag att de är söta när jag kollar på bilderna.
Det enda kruxet är att de är svindyra.
Ca 20 000kr för en kattunge!!!
Då är det bäst att man kollat noga om man tål dem eller inte innan man köper.




Oh what a night!

Ja, det var ett kalas som heter duga.
Jisses! Vilken 50-års fest alltså...
Vi kom inte hem förrän arla morgonstund och det känns i både kropp och själ i dag.
Men det var det värt.
Så roligt att åka på fest och träffa nya trevliga bekantskaper.
Av nästan 100 personer så kände jag värdparet och några till men vad gör väl det när det kom så många andra trevliga människor.
Jag hoppade runt och pratade hela kvällen.
Inte en tråkig sekund fick jag.
Festar man så festar man och då festar man rejält :)

I dag var det meningen att jag skulle städa men jag tror jag struntar i det faktiskt.
Dammråttorna ligger nog och väntar ett par dagar till, tror jag.
Vilken tur att det är molnigt så att jag inte känner att jag måste gå ut. Jag trivs bra framför datorn i dag faktiskt.
Tack Roger och Marie för en rolig fest!!




lördag 2 september 2017

Här vilar inga halta löss

Eller hur säger man?
Jag är trött så att jag skulle kunna sova dygnet runt, men sova får jag kanske göra när jag blir gammal (ännu äldre).
I går hade jag sett fram emot en skön fredagskväll i soffan, sippamdes på ett glas vin.
Men istället blev det AW med man och son på Stationen och Bierhuis. (Jag var VÄLDIGT svårövertalad.....NOOOOT!)
På väg hem kl 22 träffade jag Malin på Stora Torget och så vips blev det en drink på Frenchi.
Kom hem vid 12-tiden och somnade sött.
Sov länge i dag. Ända till klockan 09.30.
Om tre timmar vankas det 50-årsfest i Alunda fast min kropp vill sova ännu lite till.
Jag får sova i morgon.
En lat söndag med film och hämtmat ser jag fram emot.
Jag borde städa men det får bli en annan dag, en annan vecka i ett annat liv.
Undrar vad jag skall ta på mig i kväll?
Alltid hittar jag väl någon trasa i garderoben........hoppas jag. Det vore ju förargligt annars.
Komma naken till Alunda.

Kolla! Jag har sparkat i gång min dator och webcam igen. 
Så skönt att blogga från datorn istället för mobilen. 
Jag har ju blivit halvblind det senaste året så jag skriver ju fel hela tiden på pyttetangenterna på telefonen.




fredag 1 september 2017

Det bästa med att arbeta,,,

,,,är att fredagskänslan infinner sig igen.
När man har jobbat en hel vecka och vaknar upp på fredagsmorgonen och inser att det snart är fredagsmys.
DEN känslan är svårslagen.
I dag skall vi INTE åka till Hållen som vi annars brukar göra varje fredag. Så i dag vet jag inte riktigt vad som händer.
Kanske en mysig kväll i soffan?
Kanske en aw på stan?
Kanske...
Det har varit en turbulent vecka så man kanske bara orkar dö framför tv:n i dag.
Det blir ju party i morgon så det är kanske bäst att spara sig till dess.
I morgon är det 50-årsfest i Alunda.
Men först en lång och skön fredag. Inget regn i dag och det känns ju skönt. Jag var som en blöt katt i går efter en och en halv timme ute på gården.
Våra nya regnställ har inte kommit änu och våra gamla tar in vatten.
Det var som om jag duschat med kläderna på i går. Tur att jag hittade en gammal tröja i mitt skåp så att jag kunde byta när jag kom in.
Små problem i denna grymma värld.
Kram å trevlig fredag på´re!

Här får du ett fyra år gammalt bildgollage på mig.
Jag var smalare, mörkhårig, långhårig och glad.
Bilden är tagen i mitt gamla sovrum. 
Det kan hända mycket på fyra år.

torsdag 31 augusti 2017

Rökfri och sockerfri

Nu har jag inte rökt på flera veckor. Har lite dålig koll på hur mycket jag faktiskt har rökt i sommar men jag bestämde mig efter midsommar att trappa ner och sedan har det bara blivit färre och färre.
Nu har jag varit helt rökfri i några veckor.
På lördag skall jag på fest med ett antal rökare och det får bli mitt eldprov.
Jag har sagt till mig själv att jag får feströka men det vore ju bra om jag slutade med de dumheterna också.
Jag försöker också bli sockerfri efter sommarens svullande.
Det är svårare att sluta med sockret än att sluta med ciggen.
Socker är VERKLIGEN ett heroin. Sockerberoende är nog bland de värsta missbruk man kan ha.
Nu har jag börjat äta LCHF så att jag kan sluta med sockret. Min erfarenhet säger mig att med den dieten är det mycket lättare att sluta med socker.
Med LCHF-mat är man mätt längre och då sätter inte sockersuget in på samma sätt.
Det är enkelt att äta LCHF, inga problem med maten. Bara på jobbet kanske, eftersom vi äter pedagogiska måltider med barnen så kan det ju bli omöjligt att inte äta kolhydrater ibland. Som i tisdags t ex när vi fick lasagne. Det är ju lite svårt att ta bort pastan då. Men då får jag äta lite istället. Jag arbetar bara sex timmar om dagen så då får jag äta när jag kommer hem istället.
Jag känner redan att jag mår bättre. På bara fem dagar har min magkatarr gett med sig och jag är inte sugen på kvällarna längre.
Jag vet ju att detta är en bra diet men jag har bara inte orkat hoppa på det tidigare men nu känner jag mig taggad.

Dagens middag.
Gräddstuvad spenat med stekt lax, zuccini och avocado med ishavssallad.