I dag för tjugofyra år sedan lämnade han oss.
Han fick cancer och var sjuk i bara några månader innan han inte orkade längre.
Sista gången jag träffade honom var på farsdag några dagar tidigare.
Jag, Jonny och pojkarna hade varit till honom och lagat farsdagsmiddag.
Han satt i en stol i hallen när vi gick och några dagar senare fick jag ett telefonsamtal på jobbet om att han blivit sämre och åkt in på sjukhuset.
Jag kommer inte ihåg vem som ringde. Jag skyndade mig in till sjukhuset men jag kom fram för sent och hann inte ta farväl.
1992 var jag 26 år och då miste jag min andra förälder.
Min mor gick bort fem år tidigare, också i cancer.
Inte undra på att ordet cancer får mig fylld av skräck.
Denna hemska, djävla sjukdom som skall drabba min familj hela tiden.
Jag blir så upprörd och ledsen när jag tänker på hur orättvist livet är.
I dag skall jag göra adventfint här i vårt hus och jag skall tänka på dig pappa hela dagen, för du älskade julen.
Jag skall tänka att du är med mig i dag och sitter bredvid mig här i köket.
Du skulle ha älskat att vara med oss här i vårt hus.
Jag älskar dig pappa.
På vår bröllopsdag 23/6-90
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar