Tre veckor

I dag är det tre veckor sedan jag åkte in till Akademiska sjukhuset för att operera mitt knä.

Just nu för tre veckor sedan stod jag i luckan på avdelningen och anmälde mig,

Jag var livrädd. 

Så här efteråt förstår jag att min rädsla inte var obefogad.

Det var läskigt att göra den här operationen. Jag önskar inte någon att behöva gå igenom vad jag har gjort.

Värken börjar ge med sig nu, men det har varit riktigt tuffa veckor att ta sig igenom.

Nu är det svullnaden som är värst. Att inte kunna böja benet och att det dunkar i hela knät så fort jag sitter upprätt eller så fort jag gör något.

Men jag jobbar på, tränar och rör mig.

Nätterna är jobbiga eftersom jag inte kan ligga som jag vill. Jag får ont i ryggen, ischias och sendrag.

I natt har varit en bra natt, har "bara" vaknat tre ggr men kunnat somna om igen.

Du tycker att jag klagar mycket men jag har verkligen inte mått bra dessa veckor efter operationen.

Jag får bara höra om folk, som gjort den här operationen, som är uppe och skuttar direkt, slutar med värktabletterna efter en vecka och går tillbaks till jobbet efter en månad.

Jag tror att man glömmer bort hur ont man har direkt efter operationen och att lyckan över ett nytt knä gör att man sedan bara har positivt att berätta.

Det är ju bra men jag skulle också behöva höra att de första veckorna även var tuffa för andra.

Jag känner mig som en mes som klagar och har så här ont.

Jag som inte brukar var så känslig för smärta verkar må sämst av alla som någonsin fått en knäprotes.

Men nu känner även jag att det vänder.

För varje dag känner jag att det går bättre och bättre.

Just nu mår jag fint här i solen på min balkong tillsammans med min gubbe och en kopp kaffe.

Å