lördag 30 november 2013

Vill du veta vad doktorn sa?

I går eftermiddag så ringde han mig p jobbet och berättade vad mina röntgenbilder visade.
Han sa att jag inte har något brosk i knät.
Alltså jag har inte lite brosk utan jag har ABSOLUT INGET brosk.
Vad kan man göra åt det då?
Det visste ju inte han till 100 % men han skickar nu remiss till en ortoped på "Ackis" och sedan blir det troligtvis operation.
Man kan tydligen operera in nytt brosk.
Usch!
Det låter ont.
Det var både jobbigt och skönt besked, det där.
Skönt att de såg att jag faktiskt har något fel som går att åtgärda i mitt knä. Jag har liksom trott att jag skall gå och ha så här ont i hela mitt liv nu.
Tänk om jag faktiskt kan bli smärtfri?
Då lovar jag mig själv att börja motionera. Då skall jag promenera varje dag och jag skall börja cykla till jobbet. Vilken lycka att gå på promenad utan smärta. Jag gråter bara jag tänker på det.
Har man levt med värk i sju år och sedan får man besked att det kanske kanske går att göra någonting åt smärtan, då tänds ett hopp som sedan länge hade slocknat.
Ett litet ljus av hopp började brinna i mig i går.
Jag läste DEN HÄR ARTIKELN i tidningen "Ny teknik" i går. Det verkar inte helt enkelt att göra detta!
Jag är livrädd för operationen, sår och blod men om resultatet kan bli ett liv utan smärta så måste jag bara längta.
Nu är det en väntetid på ca tre månader innan ortopeden hör av sig till mig.
Tre månader vrs sju år. En fis i rymden ju!
Tre månader går fort i min värld.
Jag får tre månader på mig att gå ner ytterligare i vikt. Jag vill inte att det skall bli som förra gången när jag var i vårdsvängen då alla bara koncentrerade sig på min övervikt.
Jag hade ju förfaan ramlat och gjort illa mig. jag fick inte ont i knät från ena dagen till den andra för att jag var fet heller?
Mitt brosk kommer inte tillbaks om jag så väger 30 kg så jag hoppas att de inte tjatar ihjäl sig om detta den här gången.
Det är väl klart att det är bättre för knäna ju mindre  jag väger men min smärta beror på något helt annat och jag hoppas att det är detta vården kan lägga sin energi på den här gången.
Jag får väl också stå på mig och ryta ifrån om man blir allt för tjatig om viktminskning.
 Ni som själva vet vilket hårt jobb det är att hela tiden jobba med sin vikt, vet kanske vad jag snackar om?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar