Hurven

Så säger man på jämska när man är lite frusen av sig.
När man är trött och frusen.
Hurven!
Det är jag nu. Det är kallt här hemma och jag håller på att somna fast kl inte ens är tio ännu.
Jag tror jag lägger mig i sängen och kollar in lite recept till morgondagens tjejmiddag och spelar lite Wordfeud förstås.
Den där Puckobanan skall få sig en rejäl omgång :)
Nu kryper jag ner i bingen och ser om jag kan värma mig i stället för att sitta här å va hurven.
God natt!

hurven

November månad är ofta förknippad med gråväder och slask. Kylan kryper in under kläderna och man känner sig kall och frusen, eller som man säger i flera dialekter: hurven.
I våra dialektordsamlingar finns belägg för hurven från Härjedalen, Västerbotten och Ångermanland, alla med betydelsen att vara ’frusen’ eller ’smått frusen av sig’. Verbet hurvas är vanligare, med betydelserna ’småfrysa’, ’rysa’, ’darra av köld’ och ’lindrigare än frysa’. Det är främst belagt från Lappland men också från Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland. Vi har även ett ord för själva rysningen, substantivet hurv, med belägg från Lappland, Västerbotten och Ångermanland. Hurven, med betydelsen ’småfrusen’, finns också i norska mål.
Hurvas kan man göra inte bara av kyla utan också av obehag, som belägg i samlingarna visar: ja hurväs åt fetfläskä och hä sken sä otäckt sä ja hurväsä ’det såg så otäckt ut, att jag rös’. Här handlar det alltså om att rysa åt något man tycker illa om eller tycker är obehagligt istället för att frysa eller rysa av kylan.
Om man i en sökmotor söker på hurven kan man se att ordet används i dag med samma betydelse som arkivmaterialet visar. Det förekommer främst i bloggar där människor berättar att de känner sig småsjuka och kalla och här finns en större geografisk spridning: hurven används i Umeå och Östersund men också i Kalmar. Det tyder alltså på att ordet är levande och används i människors vardagsspråk.
Text: Jessica Thorsell